Gästblogg: Vero från Pysselgrottan

Idag är jag lite extra stolt. Det finns så många duktiga kvinnor som skapar, inspirerar och ägnar mycket av sin tid till sina intressen. För vissa blir det till och med ett jobb!  Det här är Veronika Mattsson. Jag mailade henne och frågade om hon inte ville dela med sig om hur det är att vara egenföretagare. Hur är det egentligen bakom affären och bloggen? Hon hängde på direkt och här är resultatet! Det här är den första gästbloggaren här på pysseltips.se och jag niger fint och säger tack för att du ville ställa upp!

Majsan

Namn: Veronika Mattson
Ort: Östhammar
Blogg: http://pysselgrottan.blogspot.com/
Webbshop: http://www.pysselgrottan.se/

Aldrig mer skall jag tvivla i januari. Aldrig mer.
Har ju aldrig haft någon fysisk butik tidigare i just januari och hade nog aldrig trott att det skulle vara så himla dött efter julen och hela januari. Jag har varit nära att ge upp…

I februari 2009 öppnade jag mitt lilla skötebarn PysselGrottan i Östhammar. Jag jobbade fortfarande 100% som anställd och körde min webbshop om kvällar och helger. Det var ingen större fara, men jag kände då att när erbjudandet om lokalen dök upp, så skulle det kännas underbart att få bort butiken från hemmet. Kunder ringde ju gärna för att de ville komma och se utbudet, och inte bara beställa över nätet, så nu var det verkligen läge att ta chansen att slippa städa upp hemma och i källaren i tid och otid.

Mina chefer sa inte emot när jag ville ner i tid och den 28 februari 2009 slog jag upp portarna till butiken i den lilla sommar”staden” Östhammar.
Jag hade så ont i magen den dagen men invigningen gick så himla bra, bättre än jag vågat hoppats på och under året som har varit så har det varit så uppskattat att lämna kontoret där jag är anställd och gå och öppna upp för “mina” kunder.

Meningen var att driva webbshopen hårt och att ha butiken som bonus.
Tänk så fel man kan ha…
För att driva butiken, behövde jag ett större lager, en butik kräver mycket mer omsorg, så det blev inte alls så mycket tid över till webbshopen. Vilket ganska snart visade sig svart på vitt, när jag synade ekonomin.

Snart, snart… ska jag ta tag i det.
Så har tankegången varit hela tiden. Men tiden finns ju inte där. Dagarna är inte längre för mig än för andra.
Med en anställning på 24-30 timmar i veckan, butiken öppen tre dagar i veckan så är det kvällar och helger som står till förfogande.
Make och sen tonårsbarn hemma som man också vill umgås och vara med på ledig tid, ja, då blir det inte mycket tid över alls. Jag har suttit många kvällar och nätter och slitit med att få in varor i webbshopen för att jag vill och behöver få ut allting så snart man får hem nytt. Jag har suttit och bloggat, jag har skrivit nyhetsbrev och jag har tyckt mig ha så mycket energi. Men än en gång hade jag så fel.
Den energin fanns där i början, men man kan inte gå på topp hela tiden. Varva ner har knappt funnits i mitt liv det senaste året. Jag har aldrig gnällt heller, för jag tycker ju det är så kul, men kroppen börjar säga ifrån och jag vill ju inte köra slut på mig själv bara för att få hålla på med det jag brinner för.

Och nu i januari när affärerna verkligen gått uselt så var jag i valet och kvalet – ska jag behålla anställningen och lägga ner allting och bara köra på med webbshopen, eller ska jag satsa? Fram och tillbaka… Har nog aldrig varit så slut i tanken som under denna månad.
Men efter mycket tänkande och en stöttande familj så har jag nu bestämt mig – nu kör jag på. Och jag tänker göra det med råge. Har satsat en hel del pengar nu i marknadsföringen för webbshopen samt att lagret kommer byggas upp ännu mer och bredare.
Min anställning krymper och jag kommer att kunna vara varje dag i butiken för att ta hand om allting som jag vill göra, och jag kan på detta sett förlägga jobbet på arbetstiden, och INTE ta med mig nånting hem om kvällarna.

Jag tror att det är det viktigaste när man startar upp eget, att man försöker ha en fristad, dit man inte tar med sig jobbet och det allra bästa är om det får vara hemma. För mig är det det. Och nu hoppas jag på att det kommer att bli så, och till 100%. Eller hoppas, jag skall se till att det blir så.

Visst har jag tvekat på att vara min egen, men jag ångrar INGENTING, det är det roligaste och mest givande jag har gjort när det gäller yrkesval. Jag har lärt känna så mycket nya människor, både kunder och även andra företagare. Jag har sett till att utnyttja kommunens alla utbildningar som varit gratis för små företagare och verkligen sett till att vara med och nätverka när det funnits tillfälle för det.
Och jag är så oerhört tacksam att jag fick chansen och nu ser jag fram emot det NYA året 2010, då jag verkligen skall visa att detta kommer i framtiden att bli mitt levebröd, till 100%, och då blir det till 100% i butiken, och när jag lämnar den om kvällarna, släpper jag jobbet och går hem ensam, till familjen.

Vero