En färgsprakande blogg med underbart innehåll! Annika är virkgurun från bloggen Virkverket! Jag frågade om inte hon kunde berätta lite om sig, sitt virkande och sin bok som inte kan komma snart nog! Och visst ställde hon upp! Nu måste jag hitta lite garn så jag också kan göra den ursöta roboten som hon bjuder på mönster till! Tusen tack för att du ställer upp!
/Majsan
Namn: Annika Messing
Ort: Stockholm
Blogg: http://virkverket.blogspot.com/
Hej! Idag är det jag som gästbloggar här. Jag heter Annika och driver den egna bloggen Virkverket. Jag tänkte berätta lite om min pysselbakgrund, vad jag jobbar med just nu, samt dela med mig av ett alldeles nykonstruerat mönster till miniroboten på bilderna.
Jag växte upp i Dalarna och det var min mamma som lärde mig att virka när jag var liten. Jag har alltid pysslat som en galning; sytt, broderat, gått keramikkurser, ritat… Och jag jobbar också som grafisk formgivare.
Första gången jag riktigt snöade in på virkning var nog i 14-årsåldern, men då tänkte jag inte på att man kunde virka så mycket annat än dukar och grytlappar. Det var också ganska skämmigt i början av 90-talet, att ha en sådan tanthobby. Nu upplever jag att det håller på att bli helt annorlunda, och jag tror inte det beror på att jag har blivit tant, utan snarare på att det blivit inne med handarbete igen. Kul!
Jag hade hur som helst inte virkat på evigheter, när jag för tre år sedan kom på att man kanske kunde söka på virkning på nätet. Och då öppnade sig en helt ny värld för mig – amigurumi. Och på den vägen är det. Jag virkade ett par figurer efter mönster jag hittade på nätet och sen ville jag göra egna. Mina första skapelser blev en smula märkliga, men med lite övning gick det snabbt att få en känsla för alla ökningar och minskningar, att välja garn och virknål.
Jag har länge varit sugen på att göra en bok av något slag, men att det skulle bli en virkbok hade jag ingen tanke på. Men allt eftersom högen med figurer växte, började det framstå som en rätt bra idé. Så jag satte igång med att skriva ned mönster, hade block och penna bredvid mig, antecknade vad jag gjorde, repade upp, strök i blocket, virkade om, skrev nytt… Och nu har jag något som börjar likna en komplett bok i datorn.
Från de första tankarna på bok till det att jag kontaktade förlag tog det nog närmare ett och ett halvt år. Jag ville ha någonting som kändes riktigt bra att visa. Och jag ville gärna att boken skulle ha en rolig och inspirerande idé i grunden, inte bara vara en mönsterbok rakt upp och ned. Till saken hör också att jag jobbar, har en tvåårig kille hemma och tusen andra saker för mig, så det här med boken har fått ta tid. Det ska ju vara roligt och inte någon press.
Många, många timmar har spenderats framför datorn och bakom kameran och till slut skickade jag in ett antal uppslag ur boken till två fina förlag och fick napp hos båda! Kontrakt har skrivits med ett av dem, den 1 juni ska jag lämna boken till tryck och den kommer ut någon gång i slutet av sommaren. Behöver jag säga att det känns fantastiskt roligt och pirrigt? Jag får hjärtklappning bara jag tänker på att stå med det första tryckta exemplaret i min hand. Och jag hoppas verkligen att jag kan inspirera till mer virkning där ute i stugorna.
En liten robot att börja med, hittar du hos mig på Virkverket idag. Ses där!
Åh va roligt att läsa! Virkverket är verkligen en favoritblogg! Lycka till med boken!
Gud vad roligt med en pysselblogg..=)
Vad är det för magiskt med städning. Ska det inte synas att det bor någon i lägenheten eller huset????
När man kommer hem till vissa människor undrar man om det är ett hem man kommer till eller ett museum man kommer till. Fram för allt inte ett spår av de personer som bor i lägenheten.
Kom att tänka på en artikel jag läste på Webben om att stickning, virkning och handarbete motverkar stress och depression mm. Så vi är inne på rätt linje. Lite skrämmande att läsa om det nu när det nästan är bortglömt hur en nål, ett par stickor och en virknål ser ut. Det är en del av vårat kultur arv.